En konsttestare minns, del 3: Konsttestning bryter gränser

Text: Mila Ekman

När jag gick i åttan brukade jag tänka att jag ändå inte skulle förstå mig på en symfoniorkester. De har säkert en pampig orgel, och det är väl ungefär det. Besöket hos symfoniorkestern var inte mitt första, men som recensent kände jag mig som en nybörjare. Orkestermusik låter visserligen vackert, men den saknar ju allt det som kännetecknar populärmusik – snabbt tempo och låttexter som ger precis lagom mycket dopamin för att hålla intresset uppe.

Konsttestarna är ett kulturfostringsprogram som ger alla elever i årskurs 8 möjlighet att göra ett eller två konstbesök under läsåret. Målet är att alla unga ska få uppleva konst och kultur, oberoende av familjens ekonomi eller eventuella hinder för deltagande. Programmet värdesätter varje barns upplevelse lika högt, oavsett om besöket beskrivs som ”ganska ass” eller ”ja har inget att säga. men de va så sjukt snyggt när fiolpinnarna gick samtidigt” (ur recensioner av Radions symfoniorkesters föreställning Crossover!). Även om själva föreställningen inte skulle betyda särskilt mycket för den unga är friheten att skapa sina egna perspektiv mycket viktig för utvecklingen av självkänslan och den egna identiteten.

Vuxna fastnar ofta i tanken att om ett barn inte fullt ut förstår föreställningens tema eller de intertextuella referenserna, är det bättre att vänta tills barnets allmänbildning och kognitiva förmågor har utvecklats mer. Men för ett barn är det viktigt att få ta del av sådant som hen kanske ännu inte helt förstår. Hjärnan stimuleras av utmaningar. Dessutom är varje upplevelse unik och ger barnet något värdefullt. Ofta handlar det snarare om att barn tolkar konst på ett annat sätt än vuxna, och därför anses de vara för unga för att uppleva vissa konstupplevelser. Men ett barns tolkning kan vara lika djup och insiktsfull som en vuxens. Barn kan upptäcka sådant som för vuxna döljs bakom allt annat.

Det är också fantastiskt att upptäcka nya saker i samma föreställning varje gång man upplever den. Jag älskar att läsa samma böcker om och om igen – ibland efter några veckor, ibland först flera år senare. Varje gång jag läser dem upptäcker jag något nytt, fäster mig vid andra detaljer eller förstår en hänvisning som jag inte begrep när jag var yngre. För att verkligen kunna tolka och förstå en bok behövs alltså upprepning, och jag tycker att samma sak gäller också annan konst och kultur. Varje upplevelse är alltid lite annorlunda, och det är just det som gör den så speciell.

Under vårterminen i årskurs åtta fick jag tillsammans med min klass åka på konsttestning till den efterlängtade föreställningen Crossover! med Radions symfoniorkester i Helsingfors. Vid det laget hade jag redan bekantat mig ganska mycket med olika typer av litteratur och konst, men mina kunskaper om musik var betydligt mer begränsade, vilket förstås inte var så konstigt med tanke på att jag saknade egen bakgrund inom musik. När man lyssnar på typisk popmusik riktas uppmärksamheten oftast mot låttexterna och tempot, snarare än mot hur musiken är uppbyggd. För mig sa den klassiska musiken inte särskilt mycket.

Symfoniorkestern överträffade alla mina förväntningar och motbevisade mina fördomar. Hela föreställningen, inklusive konferencierens presentationer, var tydligt utformad med målgruppen i åtanke. Presentationerna skapade sammanhang, gjorde det lättare att förstå helheten och lärde oss mycket om hur en symfoniorkester fungerar. Vi lämnades alltså inte ensamma med våra egna förkunskaper, utan fick de verktyg vi behövde för att förstå och analysera en musikform som var mindre bekant för vår generation. Samtidigt blev vi inte underskattade. Vi fick utrymme att skapa våra egna uppfattningar och tolkningar av föreställningen. Vi fick gråta, skratta, ha tråkigt, förstå – och inte förstå.

På konserten framfördes musik från 1920-talet ända fram till våra dagar. Programmet var en blandning av olika musikstilar som vävdes samman på ett elegant sätt. Arrangörerna hade hittat på flera smarta lösningar, till exempel när instrumentgrupperna presenterades. Varje instrumentgrupp introducerades genom ett musikstycke, vilket gjorde det lätt att höra var de olika klangerna kom ifrån. Som avslutning spelade orkestern en orkesterversion av Cha Cha Cha, som just då var enormt populär. Efter all fantastisk musik hade jag aldrig kunnat tro att en poplåt som jag redan hade hört otaliga gånger skulle förändra mitt sätt att tänka – men det gjorde den. Det var fantastiskt att inse hur mångsidigt en symfoniorkester kan skapa musik. Orkestern överskred alla de gränser som mitt fördomsfulla jag hade satt upp.

Upplevelsen väckte ett större intresse för symfoniorkestrar och gav mig en djupare förståelse för och uppskattning av deras arbete. Även om konserten delvis var utformad för att tilltala oss unga märkte jag, när jag deltog i Konsttestarna, hur min förståelse och upplevelse av musiken hade förändrats sedan mitt förra besök hos en symfoniorkester – och hur den fortsatte att förändras under själva konserten. Klassisk musik var inte längre intetsägande, utan väckte starka känslor. Under de 70 minuterna i konsertsalen hann jag gråta, fascineras, skratta och minnas. Tankarna behövde inte längre några ord. Och precis som en annan recensent av Crossover! tyckte jag också att det var otroligt häftigt att se hur ”fiolpinnarna gick samtidigt”.

Barn upptäcker många saker som vuxna lätt missar. De bidrar med unika perspektiv. Barns kognitiva förmågor utvecklas när deras hjärnor utmanas. Konst och kultur är inte bara till för vuxna, för dem som förstår alla intertextuella referenser eller för dem som tolkar konst på det sätt vuxna förväntar sig. Kulturfostringsprogrammet Konsttestarna ger varje barn friheten att upptäcka och uppleva konst och kultur på sitt eget sätt.

Författaren är sommaranställd vid Förbundet för barnkultur i Finland och deltog i Konsttestarna under läsåret 2023–2024.

Relaterade artiklar

En konsttestare minns, del 1: Hur påverkade konsttestandet upplevelsen av konst och kultur?

En Konsttestare minns, del 2: Hur berikar Konsttestarna ungas konstutbildning?