Konstaktörer och konsttestare vid en gemensam upplevelse

Att besöka Konsttestarna är ofta en ny upplevelse – både för ungdomarna och konstaktörerna: medan ungdomarna inte alltid har inre modeller för hur man beter sig under en konstupplevelse, har inte heller konstaktörerna nödvändigtvis kunskap om hur ungdomar brukar reagera och vad man kan förvänta sig av dem.

Ibland kan dessa olika utgångspunkter leda till små kollisioner. Oftast blir dock ett Konsttestarna-besök en gemensam stund för åttorna och konstaktörerna att mötas, där man delar en gemensam upplevelse och alla får något av varandra. Ett exempel på detta berättar Eerika Arposalo, museipedagog vid Uleåborgs konstmuseum, som under våren sett ungdomar ta del av museets Maja-utställning.

”Vi delade in grupperna i två mindre grupper, så de var relativt små. Ofta stannade de nära de vuxna och höll sig inom samma magiska cirkel. Ungdomarna blev ivriga vid de mer aktiva momenten och reflekterade på ett underbart och vackert sätt kring det de upplevt. Vi stannade upp flera gånger för att beundra dem”, berättar Arposalo.

Även Elina Rousu-Uurtamo, publikarbetare vid Rovaniemi teater, berättar att möten med åttorna på teatern har varit fantastiska. Hon nämner som exempel “berömlappar,” som erbjöds åt ungdomarna vid förra årets föreställning. De fick ta några lappar och ge dem till vem de ville.

”Många ungdomar uppmärksammade personalen i garderoben i vår teater och gav dem beröm. Vid vårens slut hade de ett tjugotal peppande “berömlappar” synliga i garderoben. ’Du gör ett viktigt jobb’, ’Du är trevlig’, ’Jag skulle komma på din hemmafest’. Själv fick jag en lapp från en lärare där det stod ’Du gör ett viktigt jobb’ – det värmde verkligen. Jag hörde också hur ungdomar delade lappar till sina vänner och någon berättade att de skulle ge sin lapp till busschauffören.”

Förberedelse stämmer in på upplevelsen

Att förbereda sig inför ett konstbesök är viktigt. Man får ut mera av konstupplevelsen när man gjort ett välplanerat förarbete, och oftast faller detta ansvar på läraren. Vid Seinäjoki stadsorkester började Konsttestarna-besöken flyta bättre när  man under hösten 2024 påbörjade konserterna med en kort genomgång av konsertetikett.

”Vi berättade hur prat kan störa och hörs långt i salen och hur man kan fördjupa sig i musiken genom att till exempel blunda om det känns så. Vi betonade att det är helt normalt att dessa saker är nya, eftersom de flesta inte har varit på konsert tidigare. Man behöver inte kunna allt redan nu, utan vi lär oss tillsammans”, berättar Heli Lahti, intendent vid Seinäjoki stadsorkester, och tillägger att konsertetiketten påtagligt lugnade stämningen i salen jämfört med föregående å´säsongs konserter.

Från Seinäjoki kommer även ett annat gott exempel på lyckad förberedelse. Valet av Seinäjoen kaupunginteatteris Seili-musikal som Konsttestarna-mål väckte förväntningar redan på förhand, eftersom den dramatiska berättelsen handlar om mentalsjukhuset ute på Själö och kvinnornas ställning på ön för hundra år sedan. Teaterkuratorn Jelena Jokelin beskriver de första erfarenheterna av Seilis föreställningar för Konsttestarna som otroliga.

”De förberedande samtalen i salongen har lugnat klasserna från spänningar och oro efter bussresorna, och man har kunnat börja föreställningen lugnt och stilla. Sedan har föreställningen tagit hand om resten. Eleverna har tittat med intensitet och medkänsla. Efteråt har gemensamma samtalet i salongen väckt eleverna ur föreställningens bubbla”, berättar Jokelin och berömmer både ungdomarna och lärarna som har förberett klasserna väl inför föreställningen.

”Jag har varit oerhört rörd, och även skådespelarna har blivit berörda av ungdomarnas medkänsla”, säger Jokelin.

Att förbereda sig för mötet med Konsttestarna lönar sig också för konstaktörerna. Anni-Kaisa Haukka från den Finländska barockorkestern FiBO berättar att åttorna är en riktigt trevlig publik, särskilt eftersom de inte förväntas bete sig som en traditionell konsertpublik som är van med klassisk musik.

”Jag tycker att vi lyckades möta åttorna som konsertbesökare på ett neutralt, öppet och nyfiket sätt. Det var roligt och intressant att märka hur olika publikerna var både då det gäller aktivitet, deltagande och ljudnivå. Vid varje FiBO-konsert fick publiken öva på att vara dirigent, och frivilliga åttor fick även leda orkestern inför alla. Denna interaktiva del fastnade i minnet hos många som ett uppskattat inslag, och det märktes också under konserterna”, berättar Haukka.

”Förvirrande men hoppfullt”

Cirkusartisten Haidi Sadonkorpi från arbetsgruppen Fragile berättar att det var lite nervöst att uppträda för åttor under den första säsongen. Tänk om de börjar ropa? Eller kasta saker mot scenen?

”Allt gick ändå hur bra som helst. Visst kunde åttorna ibland vara lite högljudda eller applådera vid oväntade tillfällen, men under de avslutande diskussionerna och utvärderingarna kom det fram riktigt djupa kommentarer. Den största gåvan för en konstnär är om verket lyckas beröra något inom betraktaren. Och ja, av kommentarerna att döma kändes det verkligen som att vi träffade rätt”, berättar Sadonkorpi.

”I dessa tider av krig och osäkerhet känns det särskilt viktigt att framföra ett verk som motvikt till den polariserade samhällsdebatten – ett verk som också skapar en vacker och känslig bild av världen och beskriver människor som levande, empatiska varelser som bryr sig om varandra. Åttorna är i en mycket känslig ålder och går igenom en enorm inre omvälvning. Konst berör långt ifrån alla, men för vissa kan en föreställning vara en omvälvande upplevelse. Jag ser det som en fantastisk möjlighet att uppträda för Konsttestarna – att beröra, förbrylla, uppröra och få vara nära känslighet tillsammans med en atypisk nycirkus publik”, beskriver Sadonkorpi.

Pisko Aunola, publikarbetare som under flera säsonger arbetat med Konsttestarna inom nycirkus och som nu var med i Fragile, känner igen sig i Sadonkorpis upplevelse av att ha varit nervös inför föreställningarna. Farhågorna visade sig dock vara obefogade: ungdomarna har år efter år varit underbara, även om de inte alltid reagerat på föreställningen på det sätt som konstnärerna kanske hoppats. Aunola ser det också som viktigt att erbjuda ungdomar en mångsidig palett av konstupplevelser, även de mer känslosamma verken.

”En upplevelse kan öppna något inom en ungdom som faktiskt kan få långsiktiga konsekvenser. Att möta ungdomar på ett genuint, respektfullt och nyfiket sätt är väldigt viktigt. Under våren 2025 var mötena med Konsttestarna verkligen fina, roliga och rörande. Ungdomars frågor och kommentarer var kloka och insiktsfulla. Som en av dem uttryckte det: förvirrande, men hoppfullt! Den gemensamma förundran inför konsten är för mig som verksam inom konstfältet intressant både yrkesmässigt och mänskligt”, berättar Aunola.

Text: Marianna Penttilä

Relaterade artiklar

Att möta ungdomar och förstå tematiken kring ungdomen – ett webbinarium den 3.2. kl. 13