”Hjulen på bussen snurrar, runt, runt, runt” och resekostnaderna för konsttestning – vem gagnas av programmet?

Text: Marianna Penttilä, Aino Häli och Laura Pitkänen

Det genomsnittliga priset för ett konsttestningstillfälle inom Konsttestarna-programmet är 49 euro. I summan ingår inträdesbiljetter (33 %), resekostnader (57 %) samt programmets administration (10 %). När även lärarnas och handledarnas andel av motsvarande kostnader räknas med, är priset per åttondeklassare 54 euro – och detta multipliceras med två, eftersom varje elev gör två besök.

I genomsnitt betalar alltså Suomen Kulttuurirahasto och Svenska kulturfonden via Konsttestarna-programmet 62 euro per år för varje finländsk åttondeklassares reserelaterade kostnader för konsttestning, då även lärarnas kostnader fördelas på eleverna. Pengarna går till buss- och rederibolag som ordnar transporter, VR, till resebyrån, Finnair samt lokaltrafiksbolag såsom HRT.

Vad är detta – rinner kulturstöden till trafikbolag och bensintankar?

Konsttestarna-programmet är i första hand inte ett kulturstöd för konstinstitutioner. Det är ett program för kulturfostran riktad till Finlands unga. Programmet möjliggör konstbesök för alla finländska åttondeklassare oberoende av bostadsort. I majoriteten av Finlands kommuner finns det varken konstmuseum eller teater – för att inte tala om symfoniorkester eller opera – och ju längre norrut och till glesare befolkade områden man kommer, desto längre är vägen till konstupplevelser.

I sin nuvarande form möjliggör Konsttestarna två besök per läsår för alla, och skolorna får själva avgöra om båda besöken görs som närbesök i det egna eller angränsande landskapet, eller om det ena är ett nationellt besök. Eftersom Finlands nationella kulturinstitutioner finns i Helsingfors går de nationella besöken oftast dit.

I de områden där det väljs mest nationella besök till Helsingfors och resorna är långa blir priset för konsttestningen högre och resornas andel större. Särskilt flygresor från Lappland och Norra Österbotten kostar mycket. I glesbygdsområden kan även så kallade närbesök inom det egna landskapet kräva resor på hundratals kilometer för att nå besöksmålet. 

De totala kostnaderna höjs också av besök för specialgrupper, eftersom det ofta inte är möjligt för specialklasser att resa med kollektivtrafik. Inom Konsttestarna-programmet undanröjs hinder för deltagande till exempel genom transport med invataxiskjutsar.

En viktig styrka hos Konsttestarna-programmet är att verksamhetsmodellen främjar demokrati och känslan av delaktighet. Under sin resa till konsten samlar en årskull även på sig en brokig uppsättning medborgarfärdigheter.

Resan är en helhetsupplevelse som börjar senast när skolgården lämnas bakom en. På utflykten lär man sig att det inte lönar sig att luta sig mot väggarna på ett konstmuseum, eftersom de kan vara falska väggar som bara bär verkens vikt. Man lär sig att i bussen är det klokt att rikta näsan i färdriktningen och att samla ihop skräpet från sin matsäck efteråt. Man lär sig att det är helt okej att ge mellanapplåder efter solon på en jazzkonsert, men att applåderna på en klassisk konsert hör hemma först när dirigenten sänker händerna. Man lär sig att tågutrop ibland kan vara större än livet självt. Man lär sig att det inte lönar sig att komma för sent till flyget och att tuggummi kan hjälpa mot lock för öronen.

Finland är ett land med besvärliga former, och det syns i hur mycket priserna för konstbesök varierar mellan olika regioner. På kartan ovan syns genomsnittspriset för två konsttestningsbesök per åttondeklassare enligt valkrets under läsåret 2024–2025. Eftersom själva konstupplevelserna, alltså inträdesbiljetterna, kostar lika mycket överallt uppstår skillnaderna främst genom resandet.

Lönar det sig att föra unga så långt på konsttestning, att resorna kostar hundratals euro per elev?

Ifall det närmaste konstmuseet eller teatern ligger på gångavstånd är det ganska sannolikt att man någon gång också besöker det. Ju längre vägen till konsten är, desto sannolikare är det att en ung person aldrig under sina 14 levnadsår fått komma dit.

”Konsttestarna erbjuder många unga deras första upplevelser. För många av våra elever i Joensuu handlar det om den första tågresan, och för ännu fler det första museibesöket”, beskrev en lärare från Joensuu betydelsen av nationella besök på Educa-mässan 2026.

När man tillsammans med den egna klassen och en bekant lärare har fått bekanta sig med reseplanering, tågresor och vimlet i en ny stad, blir tröskeln lägre att ge sig ut i världen också senare.

”Konsttestarna erbjuder så enorma upplevelser för de barn som vanligtvis inte kommer någonstans”, berättade en annan lärare från Libelits om sin erfarenhet på Educa, efter att ha besökt Helsingfors med sina elever för att se Tanssiteatteri Hurjaruuths föreställning “Talvisirkus”.

”Sådana barn som aldrig får komma någonstans satt i publiken med munnarna helt öppna! Bara det att de överhuvudtaget fick komma iväg någonstans var så viktigt! Konsttestarna är oerhört viktigt med tanke på ungas jämlikhet.”

Genom Konsttestarna blir det också konkret tydligt för unga att konst- och kulturtjänster finns till för dem också. I Haukipudas skola i Uleåborg, där man har möjlighet att göra klassresa i nian, valde eleverna att rikta klassresan till Ateneum i stället för nöjesattraktionerna på Borgbacken, eftersom konstbesöket i Sinebrychoffs konstmuseum i åttan hade varit en så fantastisk upplevelse.

Eftersom ungas möjligheter att uppleva konst inte är jämlika på grund av regionala skillnader och behov av särskilt stöd kostar det oundvikligen mer att föra en del till konsten än andra. Att jämna ut dessa skillnader stöder också bredare kulturpolitiska mål. I den kulturpolitiska redogörelsen, som lämnats till riksdagen, betonas barns och ungas rätt till kultur, stärkandet av kulturell delaktighet samt tillgängligheten till kulturtjänster. Konsttestarna är i praktiken en av få verksamhetsmodeller som redan nu delvis uppfyller dessa mål i hela landet. Det kräver att också resorna bekostas.

Konsttestarna-programmet är en regional jämlikhetsgärning som finns till för att bostadsorten inte ska hindra någon ung persons rättigheter från att förverkligas, utan för att alla ska få känna konsten. För att verksamheten ska kunna fortsätta efter sommaren 2027 krävs statlig finansiering. För att programmet ska kunna fortsätta måste riksdagen fatta beslut om finansieringen under detta år.