Syntolkning som ett verktyg för att möjliggöra jämlika kulturupplevelser

Text: Aino Häli

Tack vare projektet Saavuta, som drivs av Uleåborgs kultur- och evenemangsförening, har de Konstestarna-besöksmål i Uleåborg som erbjuder konstupplevelser den senaste tiden haft särskilt goda möjligheter att få sakkunnig rådgivning och förslag på åtgärder för att beakta tillgängligheten i sina egna produktioner. Ett betydelsefullt nytt initiativ har varit samarbetet mellan scenkonstaktörer och konsulten inom syntolkning Jarkko Lauri samt syntolken Niina Ollanketo.

Även vid Flow-cirkusens Konsttestarna-föreställningar genomfördes under hösten föreställningar med syntolkning. Vår koordinator i Norra Österbotten, Aino, fick möjligheten att se soloverken Atlas och Inverted Tree både som syntolkad och icke-syntolkad version. 

På förhand märkte Aino att hon kände sig lite nervös. Egna erfarenheter av utmaningar med att reglera sinnesintryck och koncentrera sig väckte allehanda smått tokiga funderingar: Tänk om det skulle vara svårt att använda hörlurarna? Tänk om det på något sätt skulle bli svårare att följa föreställningen och Aino skulle börja syssla med sitt eget mitt under föreställningen? Eller tänk om hörluren skulle kännas så obehaglig i örat att det inte alls skulle gå att använda hörlurarna?

Olika sätt att förbereda sig

Dagen före föreställningen skickade syntolken Niina en förhandsbeskrivning av föreställningen per e-post. I förhandsbeskrivningen berättades bland annat om artisternas fysiska framtoning och uttryckssätt. Beskrivningen av Ilona Jänttis utseende, särskilt omnämnandet av hennes smörgula byxor, och karakteriseringen av Hisashi Watanabes rörelsespråk som djuriskt och väsenlikt gjorde största intrycken på Aino. Niina beskrev också scenografin, ljussättningen och cirkusredskapen som artisterna använde, samt namnen på olika trick och vad de innebar.

Före föreställningens början rådde den livliga och sorlande stämning som är typisk för Konsttestarna-föreställningarna i foajén till Valve-salen. Syntolken Niina tog emot besökarna, delade ut utrustning till alla som skulle följa syntolkningen och visade hur den skulle användas. Den sak som koordinatorn Aino hade oroat sig för på förhand – känslan av att ha en hörlur i örat – visade sig vara helt obefogad. Hörlurens öronsnäcka var behaglig och kändes knappt alls. Den fästes enkelt i örat med hjälp av en flexibel fästanordning som kunde justeras. Mottagaren som hörde till utrustningen kunde bäras runt halsen med en halsrem av lämplig längd. Ingenting med mottagaren kändes störande eller irriterande.

En alldeles speciell upplevelse

När föreställningen började behövde Aino vänja sig lite vid att höra syntolkens röst. Hon var nervös för att rösten från hörlurarna kanske skulle höras även till andra i publiken. Det hände dock inte – tekniken fungerade utmärkt. Ibland slöt Aino ögonen och koncentrerade sig enbart på att lyssna till föreställningens musik och syntolkens beskrivningar.

Vid något tillfälle fick hon en insikt: syntolkning har något gemensamt med ett referat från en idrottstävling. Tackvare syntolkningen öppnas konstupplevelser, som lutar sig starkt på synsinnet och visuell framställning, även till en bredare publikgrupp. Då tolken sätter ord på konstupplevelsen ger detta även personer med synnedsättning möjlighet att försjunka in i upplevelsen och göra en egen tolkning.

Ett mer tillgängligt innehåll gynnar alla

Att uppleva en syntolkad föreställning var en verkligt ögonöppnande upplevelse som väckte många tankar och idéer. Enligt Aino skulle det kunna hjälpa alla publikgrupper att ta till sig konstupplevelser om man i större utsträckning delade med sig av förhandsbeskrivningar och bakgrundsinformation om scenkonstföreställningar. Också responsen från de konstestare som  fått uppleva syntolkning var positiv och uppskattande. I praktiken hade eleverna nästan ingen tidigare erfarenhet av scenkonst. Med syntolken som vägledare blev upplevelsen trygg och varm, trots att både nycirkus och syntolkning kändes lite spännande på förhand.

Förhoppningsvis blir allt fler aktörer inom scenkonsten motiverade att i allt större utsträckning producera syntolkade föreställningar och föreställningar som är anpassade för olika sinnen på andra sätt. Att göra det möjligt för alla att uppleva konst och att undanröja onödiga hinder gynnar oss alla.