Kulturläroplan ♥ Konsttestarna

Text: Karolina Ajanki
Översättning: Laura Holm

Kulturläroplanerna  (på finska KOPS=kulttuuriopintosuunnitelma), har mycket gemensamt med  Konsttestarna-programmet. Konsttestarna är nämligen Finlands enda nationella program för kulturfostran, så kulturläroplanerna och Konsttestarna har många gemensamma punkter. Det är inte en slump att både främjandet och uppföljningen av kulturpedagogiska planer, kulturläroplaner,  samt koordineringen av Konsttestarna-programmet sker från samma adress – Förbundet för barnkultur i Finland. Både kulturläroplanerna och Konsttestarna-programmet strävar efter att uppfylla barns och ungdomars rätt till konst och kultur. Kulturläroplanerna och Konsttestarna-programmet är verktyg för jämlikhet vars syfte är att ge barn kvalitativa upplevelser av konst. Den här texten försöker belysa vad kulturläroplaner och Konsttestarna har gemensamt och vilka skillnader de har.

Grunden till kulturläroplanerna och Konsttestarna-programmet

Kulturläroplanerna är en plan för hur kommunerna kan integrera kultur-, konstfostran samt kulturarvspedagogik i undervisningen och hur kulturfostran integreras i barnens liv. Den röda tråden i kulturläroplanerna är att kommunens utbud för kultur och konst sammanlänkas med läroplanens innehåll.

Konsttestarna är ett nationellt program för kulturfostran som genomförs för en årskull, åttondeklassister, varje läsår. I Konsttestarna-programmet tas åttorna en eller två gånger under läsåret inte bara på en traditionell konstresa utan med på en högklassig konstupplevelse. Skolorna väljer mellan två alternativ för konstbesöken: två besök i det egna eller närliggande landskapet eller ett lokalt besök och ett nationellt besök. Programmet når årligen cirka 70 000 åttor och deras lärare. Konsttestarna-programmets konstupplevelse inkluderar alltid ett pedagogiskt inslag för att hjälpa eleverna att bearbeta sin konstupplevelse före och efter besöket. Dessutom ingår en konstrecension av upplevelsen. Målet är att eleverna ska skapa en egen åsikt om det upplevda.

Barncentrerat och stöd för konstfältet

Kulturläroplaner och Konsttestarna-programmet genomför en pedagogisk uppgift; genom deras metoder ökar bildning, utvidgade lärmiljöer och empatifärdigheter. Liksom kulturläroplanerna har Konsttestarna-programmet kopplingar till läroplanen. Båda genomförs och utvecklas ofta i samarbete med skolorna.

Kulturläroplaner genomförs som en modell som sträcker sig från en åldersgrupp till en annan. Kulturläroplanerna strävar efter att barn och ungdomar skulle få jämlika möjligheter till konst och kultur. Kulturläroplanerna består av den egna kommunens kulturutbud och kulturtjänster. De specifika egenskaperna för varje region framträder tydligt, och i bästa fall hjälper kulturläroplanerna med att bygga upp barnets kulturella identitet. Österbottningarna känner sin Runeberg, de från Kuusamo känner sina naturfotografer och fotografier. Kulturläroplanerna avspeglar sig positivt till besöksantalet i kommunens och områdets kulturtjänster.

Konsttestarna-programmet säkerställer att varje åttondeklassist får åtminstone en och ibland två gånger under läsåret ta del av en högklassig konstupplevelse. Eleverna får lära sig om konstgenren och öva på att ta in konsten, att sätta ord på konstupplevelsen och att bilda en åsikt. Konstupplevelser kan ibland till och med utmana eleverna. Konstfältet funderar noggrant på vad som är lämpligt för denna åldersgrupp. Ibland erbjuds unga konstbesökare omvälvande upplevelser. Konsttestarna riktar sin verksamhet till en åldersgrupp där självständighetsprocessen och identitetsbyggandet är särskilt aktuellt. Kanske är konst som talar känslornas, människans och empatins språk särskilt värdefull i denna ålder! Medan en lågstadieelev deltar i en konstworkshop inom kulturläroplanen, går en Konsttestare på en hellång teaterföreställning och förväntas ge en liten recension, alltså en början på kritik.

Med hjälp av kulturläroplanerna kan barnet lära sig om olika typer av konst och samtidigt om kreativitet, olika  sätt att uttrycka sig på samt om kulturell kompetens i allmänhet. Kulturläroplanerna fokuserar även på att förstärka känslo och social kompetens. Detta förverkligas tack vare att undervisningen sker av högklassiga kulturprofessionella. Det är inte heller ovanligt att barnet får sitt första bibliotekskort under ett biblioteketsbesök, som är en del av kulturstigen eller kulturläroplanen. Uppbyggnaden av kulturläroplanerna stöder tydligt social hållbarhet.

Förutom social hållbarhet befrämjar Konsttestarna-programmet det lokala konstfältet och förnyar konstfältets publikunderlag nationellt. En skolklass från Tyrnävä kan åka i morgongryningen till Kiasma i Helsingfors för att undersöka nutidskonst. Samma klass kan under en annan termin tillbringa en eftermiddag i det egna landskapets konstmuseum och bekanta sig med sin regions särdrag. Åttorna lämnar efter sig alltid en recension. Detta är en egenskap som konstfältet uppskattar. Förutom den skriftliga feedbacken för den unga konstpubliken med sig nya synvinklar och berikar konstutövarnas verksamhet. 

De kompletterar varandra

Konsttestarna kopplas till kulturläroplanen genom att den ofta är en färdig del av kommunens kulturläroplan, men inte alltid. Konsttestarna och kulturläroplanerna går inte hand i hand hela vägen utan det finns också skillnader. Konsttestarna-programmet finansieras inte med skattepengar, vilket ibland felaktigt kan antas. Konsttestarna-programmet är ett program för kulturfostran som finansieras av privata stiftelser, Svenska Kulturfonden samt Suomen kulttuurirahasto och koordineras av Förbundet för barnkultur i Finland.

Kulturläroplaner däremot finansieras från den kommunala budgeten och administreras på kommunal nivå. Ibland kan koordinering och genomförande av kulturläroplanen stödjas av bidrag, men detta varierar mellan kommuner. Även biblioteket som en del av kommunens kulturservice och bildningsväsendet arbetar ofta med kulturläroplaner, särskilt inom sina egna ansvarsområden. Budgeter för kulturläroplaner varierar från några tiotusen euro till hundratusentals euro beroende på många faktorer. Genomförandet av planen i praktiken varierar beroende på kommun och region. Ofta är planen djupt rotad i kommunens verksamhet, medan den ibland kan vara mer av en rekommendation.

Kulturläroplanerna omfattar även kulturarvspedagogik. Därmed syns kulturarvet i de tjänster där förskolebarn och grundskoleelever besöker. Regionalitet är ett starkt och viktigt värde.

Konsttestarna testar, som namnet antyder, konst och hela programmet verkar inom konstfältet. Kulturarv nedvärderas inte, det är helt enkelt inte bara en del av Konsttestarna-programmet.

Kulturläroplanernas  “publik” sträcker sig över ett brett spektrum, eftersom kulturläroplaner finns för småbarnspedagogiken, grundskoleelever och numera även för för studerande på andra stadiet. Den yngsta användaren av kulturläroplanerna kan vara ett spädbarn, och den äldsta en vuxen som slutför en grundexamen på andra stadiet.

Medan kulturläroplanerna omfattar ett brett åldersspann, fokuserar Konsttestarna på en specifik åldersgrupp, nämligen alla åttor. Konsttestarna kan redan ses som ett fenomen. Den ger finländska skolor en utmärkt möjlighet att för en stund sätta elever på samma startlinje som konstupplevare och erbjuda en nationell erfarenhet för en hel årskull.

Oberoende så befrämjar de finländska modellerna för kulturfostran, kulturläroplanerna samt den unika verksamhetsmodell Konsttestarna, tillgängligheten för konst. Kulturläroplanerna och Konsttestarna berikar skolelevernas skolvardag och i bästa fall kan de förbättra klassens gruppdynamik. Ingen av dessa modeller fostrar barn till att bli konstnärer – barnet är redan konstnär i sig själv – men ibland sker det ögonblick när en ung person möter en konstnärlig förebild under ett konstbesök och ställer frågor om yrkeslivet som konstnär. Både kulturläroplanerna och Konsttestarna ser barndomen och ungdomen som värdefulla och värda att vårda. Båda strävar mot ett enda stort gemensamt mål: att stärka barnets resiliens genom att främja en god barndom.

Skribenten Karolina Ajanki är en Konsttestarna-koordinator, som har arbetat  som expert inom kultursektorn  och främjat kulturutbildningsprogram, särskilt på andra stadiet.